- Detta ämne har 1 svar, 1 deltagare, och uppdaterades senast för 1 månad sedan av
.
-
Ämne
-
Våra myndigheter har idag stor makt att avgöra vad som är “lidande” hos ett djur. Problemet är att den bedömningen ofta blir **subjektiv** – den kan skilja sig rejält beroende på vilken djurinspektör som kommer på besök och hur just den personen tolkar lidande.
En gammal häst eller hund som har levt ett långt liv kan av en inspektör bedömas som lidande, medan ägaren som känner djuret varje dag ser att det mår bra och har livskvalitet kvar.
Det som saknas idag är **kommunikation**. Istället för att bara komma med krav och hot borde myndigheterna i mycket större utsträckning prata med djurägaren. Ägaren har oftast en mycket bredare och djupare helhetsbild av djuret än vad någon kan få på ett kort besök.
Vi behöver mer dialog och mindre godtyckliga bedömningar. Djurägarens kunskap måste väga tyngre.
Vad tycker du ?
-
Svar
-
**Jämförelse: Hur Norden definierar och hanterar “lidande” i djurskyddslagarna**
Här är en översiktlig jämförelse mellan Sverige och de andra nordiska länderna:
### **Sverige – Djurskyddslagen (2018:1192)**
– **Huvudregel**: Djur ska behandlas väl och skyddas mot **onödigt lidande** och sjukdom.
– Lagen är **principbaserad** och innehåller ingen exakt definition av vad “lidande” är.
– Både fysiskt och psykiskt lidande omfattas enligt förarbetena.
– Bedömningen av vad som är “onödigt lidande” görs i praktiken av länsstyrelsens inspektörer och veterinärer – vilket gör den **subjektiv**.
– Ägarens kunskap väger ofta lätt jämfört med myndighetens bedömning.
### **Danmark – Dyrevelfærdsloven**
– **Huvudregel** (§ 1): Djur är levande varelser och ska behandlas försvarligt och skyddas **bäst möjligt mot smärta, lidande, ångest, bestående men och väsentlig olägenhet**.
– Mer **explicit** än den svenska lagen – den listar flera negativa upplevelser som djur ska skyddas mot.
– Starkare betoning på både fysisk och psykisk välfärd.
– Fortfarande subjektiva bedömningar i praktiken, men lagtexten ger tydligare riktlinjer än i Sverige.
### **Norge – Dyrevelferdsloven (2009/2010)**
– En av de modernaste djurskyddslagarna i Norden.
– Fokus ligger inte bara på att undvika lidande, utan på att djur ska ha **god välfärd** och kunna utföra naturliga beteenden.
– Starkare krav på positiv välfärd (t.ex. att djuret ska kunna röra sig fritt, ha sociala kontakter och mental stimulans).
– Mer förebyggande inriktning och tydligare krav på att djurhållaren ska ha kunskap och planering.
– Ägarens ansvar betonas tydligare än i Sverige.
### **Finland och Island**
– Liknar i stora drag Norge och Danmark – mer moderna lagar med tydligare krav på djurets välfärd och naturliga beteenden.
– Mindre fokus på enbart “inte lidande” och mer på att djuret ska ha ett bra liv.
### **Sammanfattning – Skillnaderna**
| Land | Hur “lidande” definieras | Subjektivitet | Ägarens roll i bedömningen | Fokus |
|————|——————————————-|—————|—————————-|——————————–|
| **Sverige** | Principbaserad, vag | Hög | Låg | Undvika onödigt lidande |
| **Danmark** | Explicit (smärta, lidande, ångest m.m.) | Medel | Medel | Skydd mot negativa upplevelser |
| **Norge** | Modern, fokus på god välfärd | Lägre | Högre | Positiv välfärd + naturligt beteende |
| **Finland/Island** | Liknar Norge/Danmark | Medel | Medel | Välfärd och naturliga behov |
### **Slutsats för din fråga**
Sverige har en av de **mest vaga** och principbaserade lagarna i Norden när det gäller definitionen av lidande. Detta ger enskilda inspektörer stort tolkningsutrymme – precis som du upplever.
I Norge och Danmark är lagtexterna något tydligare och mer explicita om vad djur ska skyddas mot, och det finns en något starkare betoning på ägarens ansvar och kunskap. Trots det finns subjektivitet i alla länder, men den är troligen **störst i Sverige** på grund av den vaga lagtexten.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
