- Detta ämne har 0 svar, 1 deltagare, och uppdaterades senast för 4 veckor sedan av
.
-
Ämne
-
Jag har tänkt en del på Astrid Lindgren på sistone.
I hennes böcker finns det både värme och tydliga gränser. Emil riskerar stryk och springer till Snickarboden. Pippi lever i princip ensam, har häst i köket och apa på axeln. Det är saker som idag skulle räknas som rena brott mot barnkonventionen. Ändå skrattar vi åt det, älskar det och läser det för våra barn. För det finns något friskt i det: kärlek, konsekvenser, fantasi och utrymme att vara barn.
Samma sak gäller egentligen våra husdjur. Förr visste man att hundar behöver både värme och tydliga ramar. Idag ser vi en annan utveckling – mer medicinering, mer diagnoser och mindre tilltro till det som generationer före oss lärde sig genom erfarenhet.
Jag tror att det är ett av mänsklighetens återkommande problem. Varje generation tror att den är klokare än den förra och glömmer snabbt det som fungerade. Man kallar det utveckling. Ibland är det bara glömska.
Kärlek med tydliga gränser. Det gäller barn. Det gäller hundar. Det har fungerat länge.
Vad tycker ni?
—
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
